Ibland, när jag inte kan somna, så ligger jag och tänker på vad mitt liv vore utan dig.
Utan våra skratt, tårar eller de stunder då vi tycker illa bara i sympati till varandra.
Vi har gått igenom avslut av förhållanden tillsammans, stöttat varandra när smärtan av att veta att vissa av dom vi älskar har lämnat oss och livet fått oss att tappa lusten.
Med dig klarar jag allt, det finns inga tvivel om det.
Vi definerar vänskap, alltså den riktiga, ärliga och livslånga vänskapen,
inte den där man tar varandra genom en eller ett par faser i livet och sedan tröttnar.

Varje dag tackar jag världen för att vi fördes tillbaka till varandra igen,
hade vi inte gjort det så hade jag inte varit ens hälften så stark som jag är idag.
Det är det du kallar mig, "stark".
Du säger att jag klarar allt för att jag har just den "styrkan" i mig.
Det du inte förstår, är att det är du som gör mig stark,
det är du som får mig att ta i när jag är trött, jobba mot ett mål.
Du är vacker, underbar, begåvad, fantastisk och min bästa vän.

Sonia, jag älskar dig.
You complete me. <3