lördag 7 november 2009


Härromdagen, närmare bestämt i onsdags, skulle det ha varit din födelsedag.
Varje dag tänker jag på dig och det har jag gjort nu i 2 år och 3 månader.
Jag och Charlotte var på din grav i onsdags, jag vet inte om du såg oss,
det är fint där skall du veta.
Trotts att det gått över 2 år så är graven alltid lika fin och välskött,
antar att det är ett sätt för oss att visa dig att vi älskar dig lika mycket nu som vi gjorde då.
Jag vet och känner att du står vid min sida ibland,
när jag behöver det som mest.
Fick för ett par dagar sedan för mig att du aldrig kommer att få träffa mina barn,
men sen kom jag på att du visst kommer göra det.
För du kommer att finnas där vid alla viktiga tillfällen i mitt liv.
På min student,
När jag gifter mig,
Den dagen jag får barn och så vidare och så vidare.
Jag vet att du hurrar mig genom livet,
och numera blir jag glad av att tänka på dej och stolt över vilken tur jag har haft att få ha haft just dig som stöd i mitt liv.
Du kommer alltid att vara min farbror.
Älskar dig.

1 kommentar:

a sa...

såå vacker, så sant vännen. <3