Ibland händer sådant som förändrar din syn på livet.
Du kan gå över gatan för tidigt och förlora allt, missa en buss och då missa en olycka eller av misstag träffa någon som förändrar allt, någon som öppnar dina ögon.
Om det är positivt eller inte vet man inte fören efteråt.
Om du kanske mått bättre utan det där mötet.
Jag kan älta i resten av mitt liv, utan att bli klokare på det hela.
"Jag har absolut inget att säga dig...".
Nej kanske inte, dock jag har en hel del att säga.
Men då mitt möte är en feg människa så kommer jag aldrig få svar på vad jag undrar.
Jag vill aldrig mer bli utsatt för att någon ljuger mig rakt i ansiktet,
säger att jag är det vackraste och att jag kommer att vara allt för evigt.
Aldrig vill jag såra någon såhär igen,
någon som liksom jag varit osynlig utan vetskap av verkligheten, vetskapen om mig.
När jag såg ditt namn så visste jag direkt vem du var, jag kände det på mig.

Vi är tre personer involverade i den här skiten,
men det är jag som är ensam.
Jag kan inte göra något annat än att bara försöka glömma och gå vidare.
Det här var första gången kärlek fyllde upp mig,
men tack och lov så vet jag att det inte är den sista.
Jag förtjänar bättre än honom, det gör du också.

/C