onsdag 9 september 2009

Usch, det känns jobbigt och obehagligt i hela kroppen.
Nu har Z åkt och det här var sista gången jag såg honom på drygt fyra månader,
känner verkligen att turen inte är med mig. Ni förstår nog vad jag menar..
Samtidigt måste jag säga att jag är otroligt glad och tacksam för att jag fått träffa någon som gör mig så lycklig som du gör mig älskling.

Det gäller att se det som "bara" fyra månader och inte "hela" fyra månader.
Kram och puss!
make love, it's so worth it!<3

Inga kommentarer: