Idag är det dags för some "me-time", har en del pligg att göra och vill också ta en långpromenad i det fina vädret. Solen skiner och det är jätteskönt ute.
Jag måste ju erkänna att jag märker att jag inte är van vid att vara ensam.
Känner verkligen att det är dags för Sonia att komma hem nu,
jag tycker inte om att behöva vara utan henne. Hon är något av det viktigaste jag har.
Nu är det också två dagar sedan jag hörde av älskling.
Låter kanske mesigt,
men ni måste komma ihåg att det inte gått en dag på över två månader som vi inte har pratat.
Jag har inte ens behövt ställa väckarklockan på hela den tiden utan blivit väckt av fina ord varje morgon.
Soliga höstdagar är något av det vackraste jag vet.
Kram och puss!
make love<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar