Någon sa en gång till mig:
Vilken familj man får väljer man inte, vänner däremot är frivilligt.
Bara jävligt tråkigt att veta att man inte duger pga av att man "bara" är familj och därav påtvingad.
Med tiden så tappar jag min respekt för dig och snart försvinner den nog helt,
jag har försökt i hela mitt "vuxna" liv att ha en hälsosam relation med dig,
(ni vet, ringa någon gång varannan vecka och höra att allt står till som det skall)
men om du inte har någon lust att hjälpa till så skiter jag nog i det.

Skrev i Spanien en uppsats om min bror,
om hur stolt jag var över honom som tagit sig ur sitt missbruk osv,
men vad får jag ut av det nu? nada..

Som sagt, familjen är påtvingad. Men det kan man ändra på.