Fy vad ont det skall göra,
jag förstår inte hur smärta i själen kan övergå till att bli så otroligt fysisk.
Det gör ont att veta att jag inte kommer att få ta i dig eller få höra dig andas när du sover på så lång tid.
Jag tror att vi hade otur, som blev kära i någon vars liv såg så annorlunda ut.
Någon som bodde i en stad vi själva inte alls hade någon relation till.
Att det var i fel tid.
Dock vet jag att vi är så lyckligt lottade.
Jag är kär i dig och du är kär i mig,
och det är allt som betyder något.

Jag kommer att tänka på dig varje morgon,
när det inte är du utan väckarklockan som väcker mig.
Varje gång jag minns dina ord i mina öron.
Varje dag skall du finnas där...

Tills du kommer hem, och är min igen!

make love<3 det, mina vänner, är nyckelorden.