Hej där.
Jag har haft ett par riktigt bra dagar,
utan för mycket av varken saknad, ångest eller sorg.
Idag, när jag och Sonia satt i biomörkret så gick jag däremot på ett bakslag.
Det är jobbigt att behöva sakna någon som jag vet att jag inte borde sakna egentligen.
Skall jag vara ärlig så kan jag på något sätt önska att du hade försökt ändra på vad jag sa,
att du hade kämpat lite för mig. Du säger ju faktiskt att du älskar mig,
då borde det väl vara värt att nstränga sig lite för att få ha kvar mig i ditt liv?
Inatt, på fyllan och villan så ringde jag upp dig.
Inte 1, utan 8 ggr.. sjukt.
Sonia tror att det "var meningen" att du inte skulle svara.
Jag vet att det var lika bra men på något sätt hoppades jag ändå på det.
Just nu är jag rädd att du inte saknar mig,
att du inte tycker att det är en förlust,
att det inte är tomt utan mig.
Men, jag vet ju inte, Im only guessing..
make love <3
