Just nu gör det ont, verkligen överallt.
Jag, som klamrat mig fast vid dig som en femåring, släpper nu taget och ber dig att gå.
Du får inte se mig som otacksam, för jag är otroligt tacksam för allt du givit mig.
Utan dig så skulle jag inte ha varit den jag är idag, det vet jag.
Utan dig så hade jag fallit för länge sen.
Just nu fungerar vi bara inte, jag kan inte ha dig i ögonvrån hela tiden och "ta för givet" att du hjälper mig ur alla knepiga situationer som jag förut gjort.
Du har ett fint liv som jag inte behöver vara en del av.
Ett liv fullt av människor som älskar dig.
Jag älskar dig också och det är just därför jag ber dig att gå.
Så att vi kan se tillbaka på något fint istället för något som slutade illa.
Jag kommer att sakna dig så otroligt mycket och du kommer att finnas i mina tankar hela tiden,
men om ett tag kommer det inte att göra lika ont. Varken för dig eller mig.
Det är då du kommer att förstå att jag gjorde det för vår skull.
Lev!!
make love <3
