Du bebrog och ljög för mig lika mycket som du bedrog och ljög för henne.

Vi trodde båda på en framtid med dig.

Jag hade nyss ett långt samtal med pappa om relationer i alla dess slag.

Jag gjorde idag det jag trodde skulle vara "misstaget att leta upp henne, din andra kärlen, på facebook."

Hon var blond och vacker och jag hade inte tänkt mig henne så fin.

Det var en lättnad att få se henne, det kändes väldigt bra.

Jag har en samhörighet med henne hur man än vinklar det.

På något konstigt sätt så känns det som att jag är skyldig dig ett tack, trotts allt som hänt.

Du har nämligen givit mej något jag inte haft förut, ett otroligt självförtroende.

Jag har aldrig känt mig så vacker som jag gör efter dig.

Jag vet att det inte var ett mål för dig, synd isf för det var ett plus för mig.

Jag fick idag orden "Gå vidare nu" sagda till mig och plötsligt känns allt så logiskt.

Jag skulle kunna välja att älta vidare till tidens ände, men det tänker jag inte göra.

Idag är det julafton och snart är det dags för ett nytt år.

Ett år fullt av nya äventyr, nya människor att träffa och nya minnen att bilda.

Jag tänker inte heller sluta tro på kärleken eller den goda människan.

Guds kärlek är villkorslös och den smittar av sig på allt levande,

jag är omgiven av kärlek hela dagarna.

Även om jag just nu är det vi så fint kallar för "singel" så lever jag i en underbar tvåsamhet med min bästa vän, har en familj som älskar mig och vänner som går genom eld och vatten för mig om jag ber dem.

Vi ställer upp för varandra helt enkelt.

Jag kommer nu att säga dig något som jag aldrig trodde skulle komma från mig:

Jag förlåter dig.

Jag hoppas att du kan hitta den du vill dela ditt liv med och jag hoppas att du blir lycklig.

Jag är det.