Jag märker hur känslor som inte funnits i mig på länge börjar träda fram. Som ni vet när man skrattar och skrattar utan att hjälpa det. Eller som när musiken man lyssnar på tar plats i hela kroppen och man verkligen känner den. Om du läser det här så får du inte missförstå, det handlar inte om att det inte finns något "vi" längre, jag blir inte lyckligare utan dig. Jag tror bara att jag börjar hitta tillbaka till mig själv. I förrgår när jag satt i Pernillas säng, efter att ha avslutat ett viktigt kapitell i mitt liv och påbörjat ett nytt, så såg jag mig i spegeln. Det fantastiska med just det ögonblicket var att jag såg någon som jag kände igen, men inte sett på ett tag. En tjej som jag älskar. Det var jag.
make love, and do it for you.
