Do not stand at my grave and weep
I am not there, I do not sleep.
I am a thousand winds that blow,
I am the diamond glints on snow.
I am sunlight on ripened grain,
I am the gentle autumn rain.
When you awaken in the morning's hush,
I am the swift uplifting rush.
Of quiet birds in circled flight,
I am the stars that shine at night.
Do not stand at my grave and cry,
I am not there, I did not die.
Jag vill återigen lyfta denna text då det idag är 1 år och 8 månader
sedan min älskade farbror gick bort i en motorcykelolycka.
Genom att förlora en familjemedlem lär man sig om nya känslor och sidor hos sig själv,
som man inte ens visste fanns.
Detta på både gott och ont.
Jag vill att ni idag och alla andra dagar tar vara på människorna i er omgivning,
för ni skall inte behöva ångra hur ni bemött dom, om ni en dag förlorar dom.
Jag menar inte att ni aldrig skall vara arga eller
ledsna på familj och vänner, för sådant stärker.
Jag menar bara att ni skall älska så mycket ni kan när ni har chansen.
Jag gjorde inte det, och det ångrar jag något otroligt idag.
Kärlek är det viktigaste ni har,
använd det.
