Hallå!
Jag sitter i en datasal i skolan och väntar på S som är på franskan, duktig tjej minsann!
Själv har jag haft naturkunskap a idag och jag måste få säga att jag är ganska bra på det!
Kan svaret på dom flesta frågorna och jobbar gärnet för ett högt betyg, vi får hålla tummarna.
Nu kom hon så nu är det fisk till lunch, gött!
kram och puss

make love

Hej!
Förlåt förlåt förlåt, men jag har faktiskt en ursäkt till mitt superkassa bloggande.
Jag har inget intrenet just nu då något har pajjat!
Puss!

Snart kommer älskling Pernilla hit.
Det skall bli härligt att träffa henne, det var ett tag sedan vi umgicks bara vi två.
På tisdag åker hon ju ut i vida världen igen så skall se till att pussa på henne så mycket jag kan ikväll. Vet att hon kommer att klara sig alldeles utmärkt där borta, det är ju Pernilla vi pratar om!

Har obeskrivligt många kära minnen från när vi tog oss ut i världen sist, tillsammans.
Det var underbart och jag hoppas att hon får "The time of her life" där borta.
Men, I'm gonna miss her! <3

Jag längtar så himla mycket tills i morgon.
Behöver verkligen få komma iväg lite!

Jag är en sådan människa som lätt asosierar låtar eller saker till minnen, anhöriga eller vänner.
Idag hittade jag en sådan sak.
En sak som ger flashbacks så det bara dånar om det och som får mig att tänka på någon jag älskar högt, ett armband av rosa pärlor.
Jag kommer ihåg att jag och S gjorde några stycken och detta är det som jag har kvar.
Jag låg på sjukhuset i juni och trotts att älskling själv var sjuk så kom hon rusande.
Trotts att jag var 18 så fick jag ligga på barnavdelningen (det var mysigare där) och självklart spenderade vi en del tid just i pysselrummet.
Jag minns inte jätte mycket och det är mest ett blurr av minnen som trasslat ihop sig därifrån.
Men jag minns hur min änglalika vän var där och satt vid min sida.
Hon smög sig in (med streptokoker ?) och passade sig för att hosta när personalen var i närheten så dom inte skulle slänga ut henne.

Är det inte kärlek så vet jag inte vad det är. <3

Okej, jag har en sak som jag måste erkänna.
Mina nära vänner är redan fullt medvetna om detta och vet vilken nörd jag är deep down inside.
Jag har en last som jag tror att jag aldrig kommer att bli av med.
Lasten är så mycket som:
























Japp, det är sant.
Jar har läst alla böcker om och om igen och varit på de flesta premiärerna.
Eftersom första boken kom ut när jag var sju så har Harry och dom andra varit nära vänner en stor del av min uppväxt. Otroligt töntigt, jag vet, men sant!
Ligger jag sjuk hemma så kan ni vara ganska säkra på att jag ligger med antingen en Harry p bok eller en av filmerna i soffan. I totaly love it <3

Det var dagens erkännande!

I know you didn't bring me out here to drown
So why am I ten feet under and upside down?